top of page

kāvyakaṇṭha vāsiṣṭha śrī gaṇapati muni viracitam umāsahasram

Uma Sahasram

ekatriṃśaḥ stabakaḥ - upajātivṛttam

Uma Sahasram - The 1000 Verses Magnum Opus of Sri Ganapati Muni

The thirty-first Stabaka, entitled **Nāma-vaibhavam — “The Glory of the Divine Name”**, is a sustained celebration of the power of invoking and singing the names of Umā. Śrī Gaṇapati Muni repeatedly urges the tongue and mind to call upon the Mother as Ambā, Bhavānī, Bhadrā, Durgā and by Her many sacred names, declaring that such remembrance purifies sin, awakens the inner Śakti, removes fear and leads the devotee toward fulfilment and liberation. The title is therefore perfectly justified: the entire Stabaka explores the **spiritual potency, sweetness and saving power contained in the very nāma of the Goddess**.


Muni goes further and presents nāma-saṅkīrtana as a direct and highly accessible sādhana. He boldly compares it with yajña, dāna, vrata and esoteric Tantric practices, repeatedly emphasizing that sincere repetition of the Mother’s name can accomplish what elaborate disciplines seek to attain. The Divine Name is described as sweeter than nectar, more delightful than the lips of the beloved, purifying like the Gaṅgā, and capable of awakening the Śakti that lies hidden in all beings. Thus nāma is not treated as a mere verbal label; it becomes a **living carrier of the Goddess’s presence and grace**.


This Stabaka also displays Muni’s brilliance in **rhetoric, devotional persuasion, hyperbole, comparison and playful poetic argument**. He speaks directly to the tongue, mocks the human tendency to seek complicated means while neglecting the simplest one, and repeatedly overturns conventional comparisons in favour of the Mother’s name. The flexible **Upajāti metre** suits this combination of instruction, praise and lyrical exuberance. The closing verse fittingly affirms that the power of the Goddess’s name is difficult for the faithless to understand, yet is celebrated by siddhas themselves—bringing the entire Stabaka to a confident proclamation of **Nāma as a complete path of devotion and realization**.


ekatriṃśaḥ stabakaḥ - upajātivṛttam

nāmavaibhavam


darasmitaśrīkapaṭā suparvasrotasvinī parvatajāsyajātā ।

paṅkaṃ mama kṣālayatādaśeṣaṃ saṃsāramagne hṛdaye vilagnam ॥ 751 ॥


harāṭṭahāsena samaṃ militvā pitreva putro guruṇeva śiṣyaḥ ।

vibhrājamāno mama śaṃ karotu hāsāṅkuraḥ kesarivāhanāyāḥ ॥ 752 ॥


namaśśivāyai bhaṇata dvipādo yuṣmākamagryāṃ dhiṣaṇāṃ dadhatyai ।

ādhāracakreśiturambikāyai brahmāṇḍacakrasya vidhāyikāyai ॥ 753 ॥


nadanti gāvo'pi viśiṣṭakāleṣvambeti yo nāhvayate sa kiṃ nā ।

lakṣyaṃ punaḥ prāṇavadastu sarvaṃ sarvasya cāntarhi parā'sti śaktiḥ ॥ 754 ॥


ātmanyutānyatra vidhāya lakṣyaṃ tāṃ śaktimādyāmakhileṣu suptām ।

yāvatprabodhaṃ muhurāhvayasva prabudhyate sā yadi kinvasādhyam ॥ 755 ॥


ye nāma śānti paramāṃ vahanto nāmāni śītācalaputrikāyāḥ ।

saṅkīrtayanto vijane vasanti jayantatātādapi te jayanti ॥ 756 ॥


nāmāni saṅkīrtayatāṃ janānāṃ kāruṇyavatyāḥ karivaktramātuḥ ।

punarjananyā jaṭhare nivāsādāyāsavattā bhavatīti mithyā ॥ 757 ॥


pāpaissamantātsamabhidruto'pi viśvasya te vikramamasmi dhīraḥ ।

na cedrasajñe bhavatī bravīti nāmāni śītāṃśubhṛto hato'ham ॥ 758 ॥


dehīti sampallavadarpitānāṃ dvāreṣu ghoṣaṃ kuruṣe pareṣām ।

bhavāni bhadre bhuvanāmba durge pāhīti nāyāti kimamba jihve ॥ 759 ॥


vākyāni vaktuṃ yadi te rasajñe rasojjvalāni vyasanaṃ garīyaḥ ।

kiṃ vā namontāni sudhāṃ kiranti nāmāni no santi kumāramātuḥ ॥ 760 ॥


yad gīyate śailasutābhidhānaṃ tadeva bodhyaṃ sukṛtaṃ pradhānam ।

ajñānilokasya kṛte bhaṇanti yajñādipuṇyāni parāṇi vijñāḥ ॥ 761 ॥


sāmnā prayuktena jagadvaśe syāt nāmnā sadoktena jagadvinetrī ।

vedobhayaṃ samyagidaṃ kṛtī yo bhave bhayaṃ tasya kuto'pi na syāt ॥ 762 ॥


saṅkīrtanāttuṣyati śarvayoṣā tuṣṭā tvabhīṣṭaṃ na dadāti naiṣā ।

imaṃ tvavijñāya jagatyupāyaṃ vrajantyapāyaṃ bahudhā manuṣyāḥ ॥ 763 ॥


bhāṣe bhujaṅgābharaṇapriyāyā nāmāni kāmānitarān vihāya ।

api prapañcātigaghorakṛtyaṃ karotu kiṃ māṃ taraṇerapatyam ॥ 764 ॥


yajñena dānaiḥ kaṭhinavratairvā siddhiṃ ya icchetsa grahītumicchet ।

mātuḥ śayāno'ṅkatale śaśāṅkaṃ maheśvarīṃ kīrtayatastu siddhiḥ ॥ 765 ॥


rahasyatantrāṇi vivicya dūraṃ vyājaṃ vimucya pravadāmi sāram ।

nāmaiva kāmāripurandhrikāyāḥ siddhernidānaṃ na makho na dānam ॥ 766 ॥


pīyūṣamīṣanmadhuraṃ bhaṇanti ye nāma rāmādharapānalolāḥ ।

kāmārirāmāhvayagānalolāḥ kavīśvarāḥ kāñjikamālapanti ॥ 767 ॥


sudhāghaṭaḥ ko'pyadharo vadhūnāṃ kavissudhātoyadharo'bhidheyaḥ ।

ayaṃ sudhāvīcivitānamālī nāmapraṇādo nagakanyakāyāḥ ॥ 768 ॥


surālaye bhātitarāṃ sudhaikā sudhā parā vāci mahākavīnām ।

bimbādhare kañjadṛśāṃ sudhā'nyā sudhetarā nāmani lokamātuḥ ॥ 769 ॥


mādhuryamābhātyadhare vadhūnāṃ cakorabandhoḥ śakale prasādaḥ ।

trisrotaso vāriṇi pāvanatvaṃ trayaṃ ca nāmni tripurāmbikāyāḥ ॥ 770 ॥


yā mādhurī premabhareṇa daṣṭe jāgarti kāntāvaradantacele ।

sā dṛśyate bhaktibhareṇa gīte dharādharādhīśasutābhidhāne ॥ 771 ॥


yatte jagallampaṭake'pi varṇāstanme'mṛtaṃ nāma nagātmajāyāḥ ।

lālāmayo yo mama taṃ bravīṣi sudhāmayaṃ strīdaśanacchadaṃ tvam ॥ 772 ॥


uccārayoccāṭitapātakāni nāmāni jihve bhuvanasya mātuḥ ।

tadā vadāmo madhucūtarambhā-rāmādharāste rucaye yadi syuḥ ॥ 773 ॥


ākṣepamikṣoradhikaṃ vidhatte pīyūṣadoṣānabhito'bhidhatte ।

kāntādharārabdhadurantavādaḥ kapardikāntāvaranāmanādaḥ ॥ 774 ॥


viśvāsahīnaiḥ sutarāmabodhyaṃ nāmānubhāvaṃ nagakanyakāyāḥ ।

jayantu siddhairapi gīyamānaṃ gāyantya etā upajātayo naḥ ॥ 775 ॥

bottom of page