top of page

Herambopasthanam

IAST English

IAST English

Lord Ganapati - The Vedic Brahmanaspati

Introduction to Herambopasthānam

Herambopasthānam is one of the most profound devotional and mystical compositions of Kāvyakaṇṭha Vasiṣṭha Śrī Gaṇapati Muni, dedicated to Lord Heramba Gaṇapati—the compassionate protector, the Lord of Mantras, and the revealer of inner wisdom. Though comprising only forty verses, this remarkable hymn unfolds extraordinary depths of Vedic philosophy, yogic symbolism, mantra-śāstra, and direct spiritual experience.


Across its four khaṇḍas, the hymn unfolds a complete spiritual journey—from devotional prayer to inner realization. The First Khaṇḍa invokes the grace and blessings of Lord Heramba. The Second Khaṇḍa reveals the inner mysteries of Mūlādhāra, Śakti, Guru, and Ucchiṣṭa Gaṇapati. The Third Khaṇḍa presents Gaṇapati as Mantra-dhipati, the Lord of sacred speech, the inner Yajña, and the luminous consciousness celebrated in the Vedas. The Fourth Khaṇḍa culminates in a deeply personal spiritual dialogue, revealing the Muni's surrender, his divine identity, and the purpose of his earthly mission.


More than a hymn of praise, Herambopasthānam is a living guide to inner worship and Self-awakening. Its verses invite the seeker to journey from outward devotion to the direct experience of the Divine within.


Śrī Gaṇapati Muni himself declared that the daily recitation of Herambopasthānam brings extraordinary progress and auspicious unfoldment in every plane of life—physical, mental, intellectual, spiritual, and divine.


A complete edition with English translation, commentary, and philosophical interpretation of this extraordinary work will be published soon. If you would like to support the preservation and publication of the spiritual treasures of Śrī Gaṇapati Muni, we warmly invite your participation in this sacred endeavour.


॥ Kāvyakaṇṭha Vāsiṣṭha Śrī Gaṇapatimuni viracitam Herambopasthānaṃ ॥


Prathamaḥ Khaṇḍaḥ – Śaśivadanāvṛttam


śriyam asamānāṃ mama śubhanāmā |

diśatu gaṇānāṃ patir atidhāmā || 1 ||


vijitajarādhiṃ vinihatarogam |

dviradamukho me vitaratu yogam || 2 ||


vitaratu mahyaṃ nijapadabhaktim |

gaṇapatir agryām api bhujaśaktim || 3 ||


haratanayo me vibhur atihṛdyām |

vitaratu bhūtapravimalavidyām || 4 ||


mama karivaktraḥ prabhur anavadyām |

diśatu bhaviṣyadvidam uruvidyām || 5 ||


nijaviṣayājiṣv aghahimabhāno |

imam avijeyaṃ kuru harasūno || 6 ||


sumadhuramādhvīdharapadajātam |

karimukha dāsaṃ kuru kavim etam || 7 ||


gaṇapatirūpaṃ manasi karomi |

gaṇapatikīrtim vacasi tanomi || 8 ||


mama gaṇanāthaḥ śamayatu pāpam |

sapadi vimuṣṇātv api paraśāpam || 9 ||


śaśivadanānāṃ navakṛtir eṣā |

bhajatu gaṇeśaṃ patim iva yoṣā || 10 ||



Dvitīyaḥ Khaṇḍaḥ – Madalekhāvṛttam


āha prājñajanastvāṃ mūlādhāraniśāntam |

mande suptamibhāsya jñe yukte vilasantam || 11 ||


asti vyomni gururyastasyaiva tvamihāsi |

vighneśānavivartaḥ sadbhakteṣu vibhāsi || 12 ||


ko’pi prābhavaśālī mūlādhāravihārī |

prajñāsiddhivadhūbhyām śliṣṭo bhātyaghahārī || 13 ||


āśā me tava śaktiṃ dehe draṣṭum apārām |

pātuṃ ceśvarasūno mūrdhanyāmṛtadhārām || 14 ||


yā cit sā tava mātā yaḥ śreṣṭhaḥ sa pitā te |

siddhir bāhyamatir ye te nātha pramade te || 15 ||


yā lipsā hṛdaye me tāṃ pūrṇāṃ kuru mā vā |

eṣāṅgīkriyatāṃ me mattebhānana sevā || 16 ||


nā khe yāti suro vā tvaṃ cet kiñcid udāsyam |

ādhāre vidadhāsi skandasyāgraja lāsyam || 17 ||


na svārthe mama yatno niḥsvārthe mama so’yam |

udyogaḥ śivasūno sadyo dehi sahāyam || 18 ||


māhātmyaṃ nanu vaktuṃ kaḥ śaktaḥ puruṣas te |

hastīndrānana bhāgyaṃ sarveṣāṃ tava haste || 19 ||


etāḥ sammadakatrīr hairambīr madalekhāḥ |

sevantāṃ kavibhṛṅgāś cāndrīr bhā iva lekhāḥ || 20 ||



Tṛtīyaḥ Khaṇḍaḥ – Indravajrāvṛttam


ekādaśānāṃ pravaraṃ sutānāṃ rudrasya mantrādhipatim namāmi |

śāstrāṇi sarvāṇy api yasya kīlāḥ sūryān apohyaṃ timiraṃ haranti || 21

||


prājñena buddhyā yad akāri padyaṃ sadhāraṇas tatra tavopakāraḥ |

heramba yan mantram ṛṣiś cakāra vyakto viśiṣṭas tava tatra yatnaḥ || 22 ||


jihvāsthalaṃ nātha vigāhamānaṃ tvām āhur ucchiṣṭam ayi chaloktyā |

ucchiṣṭatā cet tava rudrasūno svādhyāyaniṣṭhīvanayor bhidā kā || 23 ||


sarvāṇi dhānyāni ca bhakṣayantaṃ dantaiḥ śitair deva sahāyavantam |

etaṃ bilasthaṃ rasanāhvayaṃ te vāhaṃ vido mūṣikam āmananti || 24 ||


ādhāracakre vasato gaṇeśa jyotirmayāṇor jvalataḥ sadā te |

ekaḥ pacaty annam aśeṣam ūṣmā samprerayaty anya imās tu vācaḥ || 25 ||


vaiśvānaro’gniḥ sakalasya jīvo vāgindriyāgniḥ śivanandana tvam |

yo veda naiva yuvayor vibhedaṃ piṇḍeṣu nā muhyati sa prasaṅge || 26 ||


tvāṃ brahmaṇaspatyabhidhānam āhuḥ kecid vibhor īśapadasya putram

anyair bṛhaspatyabhidhāna ukto dhīrair vibhor indrapadasya mantrī || 27 ||


jihvaiva vedis tava toyapūtā lokaprasaṅgas tava tatra dhūmaḥ |

jvālā jagannāthakathā pavitrā ceto ghṛtaṃ juhvati yatra santaḥ || 28 ||


vidyunmayīmūrtir agādi jiṣṇor yā maunibhiḥ saiva tava svarūpam |

indrasya bhedas tava codito yaḥ sa prāṇavidyuttanubhedamūlaḥ || 29 ||


divyāgniigātraṃ dhiṣaṇā kalatraṃ bhargasya putraṃ praṇatasya mitram

vāsiṣṭha vāgagniṛco bhajantām etāḥ karīndrānanam indravajrāḥ || 30 ||


Caturthaḥ Khaṇḍaḥ – Vasantatilakāvṛttam


kiṃ bṛṃhitāni kuruṣe kaluṣeṇa bhagne magne mahāvipadi deva nije vivarte |

nidrāmi ced varada bodhaya hastaghātād gacchāmi ced apatham āśu nivartayasva || 31 ||


veṣas tavāyam aparo yadi deva nāṭyam ārabhyatāṃ tad ucitam kim upaiṣi maunam |

etāṃ prabho yavanikām apasārayantu sākṣād gaṇās tava kutaḥ kriyate vilambaḥ || 32 ||


etat tamo nayanaśaktiharaṃ guhāyāṃ mārgaṃ ruṇaddhi na vilokitum asmi śaktaḥ |

sneho’sti kācana daśāsti vibho kaṭākṣajyotirlavam sadaya dehi puro vrajeyam || 33 ||


ghoraṃ karomi na tapo yadi te’parādhaḥ kiṃ preraṇaṃ na kṛtavān asi rudrasūno |

sampreritaś ca bhavatā yadi nācareyaṃ sampreraṇasya tava kā gajavaktra śaktiḥ || 34 ||


kāryaṃ na me kim api tat khalu nirjarāṇāṃ rūpaṃ na me kim api tat tava ko’pi veṣaḥ |

iṣṭaṃ nu kaṣṭam atha kasya karīndravaktra śiṣṭaṃ tu me kim api nāma narāṅgasaṅgi || 35 ||


nāmāpi tat tava bhavaty athavā gajāsya carcā vinaśvaratame tanukañcuke kā |

viṣṇor ivendudhavalaṃ bhavitā yaśaś cet tad dantakāntiṣu tavaiva layaṃ prayātu || 36 ||


sthūlāṃ tanūm asum aśeṣamanorathānāṃ sthānaṃ manaś ca dhiṣaṇāṃ pramadaṃ ca mūlam |

ākramya kośam akhilaṃ ca vibho khalāre vighnādhirāja mayi darśaya te vibhūtim || 37 ||


devī matir jalajapatraviśālanetrā devī ca siddhir akalaṅkasudhākarāsyā |

chāyoṣṇatā ca dinanātham iva jvalantaṃ nityaṃ bhavantam ibhavaktra vibho bhaje te || 38 ||


siddhendraveṣabhṛti bhūmihitāya rudre kailāsaśailam adhitiṣṭhati vajrapāṇiḥ |

dhṛtvā gajendramukhaveṣam amuṣya putro bhūtvā vibhur nayati pāriṣadān aśeṣān || 39 ||


sammodayantu hṛdayaṃ dviradānanasya devasya siddhidhiṣaṇā hṛdayeśvarasya |

etā vasantatilakāḥ kavikuñjareṇa gītāḥ kayāpy amalabhāvanayā yutena || 40 ||


॥ iti śrībhagavanmaharṣiramaṇāntevāsino vāsiṣṭhasya narasiṃhasūnoḥ

gaṇapateḥ kṛtir herambopasthānaṃ samāptam ॥

bottom of page