Kavyakantha Sri Ganapati Muni's
Indrani Saptasati
tṛtīyo maṇirāga stabakaḥ

This Stabaka is a beautiful divya-rūpa-varṇana — a sacred description of the divine form of Śacī Devī, Indrāṇī, the beloved queen of Purandara. Śrī Gaṇapati Muni begins by praying that even a small ray of Her pure smile, which constantly grants peace to all luminaries, may remove his sin. He then invokes Her as the destroyer of the sorrows of the noble and the remover of the sufferings of Bhārata.
The verses move from Her lotus feet upward, worshipping each limb as a seat of divine power. Her feet are praised as radiant, beautiful, worshipped by the gods, and capable of destroying the sins of those who bow. Her thighs, waist, navel, arms, neck, face, eyes, nose, cheeks, ears, forehead, lips, smile, and hair are all described with refined poetic imagery. Yet this is not merely physical beauty; every feature reveals a cosmic principle.
Her waist is compared to the measure of earth, Her middle to the measure of sky, and Her navel to the centre of the worlds. Her breasts are described as golden vessels of immortal nourishment, holding the power that sustains the worlds and strengthens Indra for the protection of creation. Her soft arms, though tender like flower garlands, possess terrible power for destroying hostile forces.
The Stabaka also presents Śacī as Trigunā Prakṛti: white in Her smile, dark in Her hair, and red in Her lips. She is the essence of beauty in heaven, the fortune of Indra’s eyes, and the Mother invoked to make Narasiṃha’s son, Śrī Gaṇapati Muni, capable of protecting Bhārata.
Highlights: Indrāṇī’s divine form; Her lotus feet as sin-destroying refuge; cosmic symbolism of Her body; nourishing and protective Śakti; Her beauty as power; Śacī as Triguṇā Prakṛti; prayer for Bhārata’s protection.
Indro Viśvasya Rājati
॥ tṛtīyo maṇirāga stabakaḥ ॥
jyotiṣāṃ nṛpatiḥ sakalānāṃ
śāntimeva sadābhidadhānaḥ ।
nirmalo haratātsurarājñī
mandahāsalavo mama pāpam ।। 451 ।।
duṣṭalokadaviṣṭhapadābjā
śiṣṭaśokanivāraṇadakṣā ।
nākalokamahīpatirāmā
bhāratasya dhunotvasukhāni ।। 452 ।।
devamaulimaṇīkiraṇebhyo
vikramaṃ svayameva dadānā ।
devarājavadhūpadapadma
śrīstanotu sadā mama bhadram ।। 453 ।।
devi te vadanaṃ bahukāntaṃ
sākṣi tatra purandaracetaḥ ।
amba te caraṇāvatikāntāvatra
sākṣi manaḥ smaratāṃ naḥ ।। 454 ।।
bhāsuraṃ surasaṃhativandyaṃ
sundaraṃ harilocanahāri ।
pāvanaṃ natapāpavidāri
svargarājñi padaṃ tava seve ।। 455 ।।
jaṅghike jayatastava mātaḥ
saṅgha eva rucāṃ yadadhīnaḥ ।
vāsavasya dṛśāṃ ca sahasraṃ yadvilokanalobhavinamram ।। 456 ।।
sakthinī tava vāsavakānte
rāmaṇīyakasāraniśānte ।
vandate vinayena mameyaṃ
vandinastava pāvani vāṇī ।। 457 ।।
indranāri kaṭistava pṛthvī
maṇḍalasyatulā mahanīye ।
madhyamo nabhasaḥ pratimānaṃ
bhogināṃ bhuvanasya ca nābhiḥ ।। 458 ।।
dhīratāṃ kurute vigatāsuṃ
sā suparvapaterniśitāgrā ।
sā tavāmba manobhavaśastrī
romarājiraghaṃ mama hantu ।। 459 ।।
romarājibhujaṅgaśiśuste
devi devapaterhṛdayasya ।
daṃśanena karotyayi mohaṃ
jīvitāya cirāya vicitram ।। 460 ।।
pūrṇahemaghaṭāviva śakrā
vāhitāṃ dadhatāvayi śaktim ।
viśvapoṣaṇakarmaṇi dakṣā
vamba dugdhadharau jayataste ।। 461 ।।
lokamātaruroruḥapūrṇa
svarṇakumbhagatā tava śaktiḥ ।
lokapālanakarmaṇi vīryaṃ
devi vajradharasya bibharti ।। 462 ।।
akṣayāmṛtapūrṇaghaṭau te
śakrapatni kucau tava pītvā ।
lokabādhakabhīkararakṣo
dhūnane prababhūva jayantaḥ ।। 463 ।।
hastayostava mārdavamindro
bhāṣatāṃ suṣamāmapi devaḥ ।
dātṛtāmanayormunivargo
varṇayatyajare paṭutāṃ ca ।। 464 ।।
puṣpamālyamṛdorapi bāhoḥ
śaktirugratamāśaranāśe ।
dṛśyate jagatāmadhipe te
bhāṣatāṃ tava kastanutattvam ।। 465 ।।
kambukaṇṭhi taveśvari kaṇṭha
stārahāravitānavirājī ।
devarāḍbhujalocanapathyo
devi me bhaṇatādbahubhadram ।। 466 ।।
ānanasya gabhastinidheste rāmaṇīyakamadbhutamīṣṭe ।
apyamartyanutākhilasiddher
vāsavasya vaśīkaraṇāya ।। 467 ।।
na prasannamalaṃ ravibimbam
candrabimbamatīva na bhāti ।
suprasannamahojvalamāsyaṃ
kena pāvani te tulayāmaḥ ।। 468 ।।
locane tava lokasavitri
jyotiṣaśśavasaścanidhāne ।
vaktumabjasame nanu lajje
dhoraṇīmanusṛtya kavīnām ।। 469 ।।
āyatojjvalapakṣmalanetrā
campakaprasavopamanāsā ।
ratnadarpaṇaramyakapolā
śrīlipidyutisundarakarṇā ।। 470 ।।
aṣṭamīśaśibhāsurabhālā
viṣṭapatrayacālakalīlā ।
smeracārumukhī surabhartuḥ
preyasī vidadhātu śivaṃ me ।। 471 ।।
mandahāsalaveṣu valakṣā
mecakā cikuraprakareṣu ।
śoṇatāmadhare dadhatī sā
rakṣatu prakṛtistriguṇā naḥ ।। 472 ।।
sarvalokavadhūjanamadhye yāṃ śrutissubhagāmabhidhatte ।
yā divo jagato rucisāra stāṃ namāmi purandararamām ।। 473 ।।
svargabhūpatilocanabhāgya
śrīśśarīravatī jalajākṣī ।
bhāratasya karotu samarthaṃ
rakṣaṇe narasiṃhatanūjam ।। 474 ।।
lokamāturime ramaṇīyāḥ
pākaśāsanacittaramaṇyāḥ ।
arpitāḥ padayorvijayantāṃ
satkaveḥ kṛtayo maṇirāgāḥ ।। 475 ।।
॥ iti tṛtīyastabakaḥ ॥
