top of page

Kavyakantha Sri Ganapati Muni's

Indrani Saptasati

tṛtīyo maṇirāga stabakaḥ

Indrani Saptasati - The 700 Verses Mystical work of Kavyakantha Sri Ganapati Muni

This Stabaka is a beautiful divya-rūpa-varṇana — a sacred description of the divine form of Śacī Devī, Indrāṇī, the beloved queen of Purandara. Śrī Gaṇapati Muni begins by praying that even a small ray of Her pure smile, which constantly grants peace to all luminaries, may remove his sin. He then invokes Her as the destroyer of the sorrows of the noble and the remover of the sufferings of Bhārata.


The verses move from Her lotus feet upward, worshipping each limb as a seat of divine power. Her feet are praised as radiant, beautiful, worshipped by the gods, and capable of destroying the sins of those who bow. Her thighs, waist, navel, arms, neck, face, eyes, nose, cheeks, ears, forehead, lips, smile, and hair are all described with refined poetic imagery. Yet this is not merely physical beauty; every feature reveals a cosmic principle.


Her waist is compared to the measure of earth, Her middle to the measure of sky, and Her navel to the centre of the worlds. Her breasts are described as golden vessels of immortal nourishment, holding the power that sustains the worlds and strengthens Indra for the protection of creation. Her soft arms, though tender like flower garlands, possess terrible power for destroying hostile forces.


The Stabaka also presents Śacī as Trigunā Prakṛti: white in Her smile, dark in Her hair, and red in Her lips. She is the essence of beauty in heaven, the fortune of Indra’s eyes, and the Mother invoked to make Narasiṃha’s son, Śrī Gaṇapati Muni, capable of protecting Bhārata.


Highlights: Indrāṇī’s divine form; Her lotus feet as sin-destroying refuge; cosmic symbolism of Her body; nourishing and protective Śakti; Her beauty as power; Śacī as Triguṇā Prakṛti; prayer for Bhārata’s protection.


Indro Viśvasya Rājati

॥ tṛtīyo maṇirāga stabakaḥ ॥


jyotiṣāṃ nṛpatiḥ sakalānāṃ

śāntimeva sadābhidadhānaḥ ।

nirmalo haratātsurarājñī

mandahāsalavo mama pāpam ।। 451 ।।


duṣṭalokadaviṣṭhapadābjā

śiṣṭaśokanivāraṇadakṣā ।

nākalokamahīpatirāmā

bhāratasya dhunotvasukhāni ।। 452 ।।


devamaulimaṇīkiraṇebhyo

vikramaṃ svayameva dadānā ।

devarājavadhūpadapadma

śrīstanotu sadā mama bhadram ।। 453 ।।


devi te vadanaṃ bahukāntaṃ

sākṣi tatra purandaracetaḥ ।

amba te caraṇāvatikāntāvatra

sākṣi manaḥ smaratāṃ naḥ ।। 454 ।।


bhāsuraṃ surasaṃhativandyaṃ

sundaraṃ harilocanahāri ।

pāvanaṃ natapāpavidāri

svargarājñi padaṃ tava seve ।। 455 ।।


jaṅghike jayatastava mātaḥ

saṅgha eva rucāṃ yadadhīnaḥ ।

vāsavasya dṛśāṃ ca sahasraṃ yadvilokanalobhavinamram ।। 456 ।।


sakthinī tava vāsavakānte

rāmaṇīyakasāraniśānte ।

vandate vinayena mameyaṃ

vandinastava pāvani vāṇī ।। 457 ।।


indranāri kaṭistava pṛthvī

maṇḍalasyatulā mahanīye ।

madhyamo nabhasaḥ pratimānaṃ

bhogināṃ bhuvanasya ca nābhiḥ ।। 458 ।।


dhīratāṃ kurute vigatāsuṃ

sā suparvapaterniśitāgrā ।

sā tavāmba manobhavaśastrī

romarājiraghaṃ mama hantu ।। 459 ।।


romarājibhujaṅgaśiśuste

devi devapaterhṛdayasya ।

daṃśanena karotyayi mohaṃ

jīvitāya cirāya vicitram ।। 460 ।।


pūrṇahemaghaṭāviva śakrā

vāhitāṃ dadhatāvayi śaktim ।

viśvapoṣaṇakarmaṇi dakṣā

vamba dugdhadharau jayataste ।। 461 ।।


lokamātaruroruḥapūrṇa

svarṇakumbhagatā tava śaktiḥ ।

lokapālanakarmaṇi vīryaṃ

devi vajradharasya bibharti ।। 462 ।।


akṣayāmṛtapūrṇaghaṭau te

śakrapatni kucau tava pītvā ।

lokabādhakabhīkararakṣo

dhūnane prababhūva jayantaḥ ।। 463 ।।


hastayostava mārdavamindro

bhāṣatāṃ suṣamāmapi devaḥ ।

dātṛtāmanayormunivargo

varṇayatyajare paṭutāṃ ca ।। 464 ।।


puṣpamālyamṛdorapi bāhoḥ

śaktirugratamāśaranāśe ।

dṛśyate jagatāmadhipe te

bhāṣatāṃ tava kastanutattvam ।। 465 ।।


kambukaṇṭhi taveśvari kaṇṭha

stārahāravitānavirājī ।

devarāḍbhujalocanapathyo

devi me bhaṇatādbahubhadram ।। 466 ।।


ānanasya gabhastinidheste rāmaṇīyakamadbhutamīṣṭe ।

apyamartyanutākhilasiddher

vāsavasya vaśīkaraṇāya ।। 467 ।।


na prasannamalaṃ ravibimbam

candrabimbamatīva na bhāti ।

suprasannamahojvalamāsyaṃ

kena pāvani te tulayāmaḥ ।। 468 ।।


locane tava lokasavitri

jyotiṣaśśavasaścanidhāne ।

vaktumabjasame nanu lajje

dhoraṇīmanusṛtya kavīnām ।। 469 ।।


āyatojjvalapakṣmalanetrā

campakaprasavopamanāsā ।

ratnadarpaṇaramyakapolā

śrīlipidyutisundarakarṇā ।। 470 ।।


aṣṭamīśaśibhāsurabhālā

viṣṭapatrayacālakalīlā ।

smeracārumukhī surabhartuḥ

preyasī vidadhātu śivaṃ me ।। 471 ।।


mandahāsalaveṣu valakṣā

mecakā cikuraprakareṣu ।

śoṇatāmadhare dadhatī sā

rakṣatu prakṛtistriguṇā naḥ ।। 472 ।।


sarvalokavadhūjanamadhye yāṃ śrutissubhagāmabhidhatte ।

yā divo jagato rucisāra stāṃ namāmi purandararamām ।। 473 ।।


svargabhūpatilocanabhāgya

śrīśśarīravatī jalajākṣī ।

bhāratasya karotu samarthaṃ

rakṣaṇe narasiṃhatanūjam ।। 474 ।।


lokamāturime ramaṇīyāḥ

pākaśāsanacittaramaṇyāḥ ।

arpitāḥ padayorvijayantāṃ

satkaveḥ kṛtayo maṇirāgāḥ ।। 475 ।।


॥ iti tṛtīyastabakaḥ ॥

bottom of page