top of page

Kavyakantha Sri Ganapati Muni's

Indrani Saptasati

ṣaṣṭhaṃ traiṣṭubhaṃ śatakam - prathama upajāti stabakaḥ

Indrani Saptasati - The 700 Verses Mystical work of Kavyakantha Sri Ganapati Muni

This Upajāti Stabaka is one of the most powerful tantric-yogic sections of Indrāṇī Saptasatī. It invokes Śacī Devī as Pracaṇḍa Caṇḍī, the fierce and luminous Śakti who destroys the enemies of dharma, removes sin, awakens knowledge, and protects Bhāratabhūmi.


The Stabaka opens with a prayer that even the tender sprout of Jayanta’s Mother’s smile may give wisdom to sages, delight Indra, remove darkness, and bring auspiciousness to sorrow-stricken Bhārata. Śrī Gaṇapati Muni then explains that Pracaṇḍa Caṇḍī may be understood as lightning pervading the sky, as Indra’s beloved divine woman, or as the Śakti moving through the suṣumnā path.


A major teaching here is the unity of śabda and tejas — sound and light. The Muni declares that sound never exists without light, and light never exists without sound. One supreme Śakti shines as radiance and vibrates as sound. According to function, sages describe Her as Kālī, Tārā, Pracaṇḍa Caṇḍī, Lalitā, Gaurī, Lakṣmī, and Chinnamastā.


The Stabaka also gives a profound yogic interpretation of Chinnamastā. When the power moving in suṣumnā breaks through the head by yogic force, this is called “head-severing” by the wise. Thus, Chinnamastā is not merely an external fierce form but the inner lightning-Śakti that rises through the yogic body, producing kapāla-bheda and transforming the sādhaka.


The verses also connect this Śakti with Reṇukā and Paraśurāma, mantra-śāstra, Vedic mantra, and the vision of Vṛṣākapi. The Stabaka concludes with a prayer that Pracaṇḍa Caṇḍī may grant the poet supreme capacity to protect the sacred Ārya land.


Highlights: Śacī as Pracaṇḍa Caṇḍī; unity of sound and light; relation of Kālī, Tārā, Lalitā, Lakṣmī and Chinnamastā; suṣumnā awakening; kapāla-bheda; Reṇukā symbolism; mantra-siddhi; prayer for protection of Bhāratabhūmi.


Indro Viśvasya Rājati

॥ atha ṣaṣṭhaṃ traiṣṭubhaṃ śatakam ॥

॥ prathama upajāti stabakaḥ ॥


mandoऽpi bodhaṃ vidadhanmunīnāṃ

svacchoऽpi rāgaṃ tridaśeśvarasya ।

alpo’pi dhunvanharitāṃ tamāṃsi

smitāṅkuro bhātu jayantamātuḥ ।। 501 ।।


aśeṣapāpaughanivāraṇāya

bhāgyasya pākāya ca devarājñī ।

śokākulāṃ bhāratabhūmimetāṃ

lokasya mātā hṛdaye karotu ।। 502 ।।


dharmadviṣāmindranirādarāṇāṃ saṃhārakarmaṇyatijāgarūkām ।

devīṃ parāṃ devapathe jvalantīṃ

pracaṇḍacaṇḍīṃ manasā smarāmi ।। 503 ।।


vyāptā taṭidvā gagane nigūḍhā

nārī sureśānamanoramā vā ।

śaktiḥ suṣumnāpathacāriṇī vā

pracaṇḍacaṇḍīti padasya bhāvaḥ ।। 504 ।।


samastalokāvanināyikāyāḥ

suparvamārgeṇa śarīravatyāḥ ।

māturmahoṃśam mahanīyasāraṃ vijñānavantastaṭitaṃ bhaṇanti ।। 505 ।।


nigūḍhatejastanurambikeyaṃ

pracaṇḍacaṇḍī parito lasantī ।

avyaktaśabdena śarīravatyāḥ

kālyāḥ kavīnāṃ vacaneṣu bhinnā ।। 506 ।।


śabdaṃ vinā naiva kadāpi tejas

tejo vinā naiva kadāpi śabdaḥ ।

śaktidvayaṃ santatayuktametat

kathaṃ svarūpeṇa bhavedvibhaktam ।। 507 ।।


ekaiva śaktirjvalati prakṛṣṭā

svaratyapi prābhavataḥ samantāt ।

kriyāvibhedādiha paṇḍitānāṃ

śaktidvayoktistu samarthanīyā ।। 508 ।।


ekakriyāyāśca phalaprabhedāt

punarvibhāgaḥ kriyate bahujñaiḥ ।

kālīṃ ca tārāṃ svaramagryamāhuḥ

pracaṇḍacaṇḍīṃ lalitāṃ ca tejaḥ ।। 509 ।।


sampadyate śabdagaterhi kālaḥ

śabdo vareṇyastadabhāṇi kālī ।

dhyātena śabdena bhavaṃ taredyad

budhāstataḥ śabdamuśanti tārām ।। 510 ।।


yadakṣaraṃ vedavidāmṛṣīṇāṃ

vedāntināṃ yaḥ praṇavo munīnām ।

gaurī purāṇeṣu vipaścitāṃ yā

sā tāntrikāṇāṃ vacanena tārā ।। 511 ।।


sampadyate saṃhṛtirojasā yat

pracaṇḍacaṇḍī tadudīritaujaḥ ।

sidhyedaśeṣoऽnubhavo yadoja

syato budhāstāṃ lalitāṃ vadanti ।। 512 ।।


pracaṇḍacaṇḍīṃ laghunā padena

caṇḍīṃ viduḥ kecana buddhimantaḥ ।

eke vidaḥ śreṣṭhamahomayīṃ tāṃ

lakṣmīṃ mahatpūrvapadāṃ vadanti ।। 513 ।।


atīva saumyaṃ laliteti śabdaṃ

pracaṇḍacaṇḍīti padaṃ ca bhīmam ।

devī dadhānā sutarāṃ manojñā

ghorā ca nityaṃ hṛdi me vibhātu ।। 514 ।।


pracaṇḍacaṇḍīṃ tu śarīrabhājāṃ

tanūṣu yogena vibhinnaśīrṣām ।

śaktiṃ suṣumnāsaraṇau carantīṃ

tāṃ chinnamastāṃ munayo vadanti ।। 515 ।।


kapālabhedo yadi yogavīryāt

sampadyate jīvata eva sādhoḥ ।

tameva santaḥ pravadanti śīrṣa

cchedaṃ śarīrāntarabhāsi śakteḥ ।। 516 ।।


udīryase nirjararājapatni

tvaṃ chinnamastā yamināṃ tanūṣu ।

ujjṛmbhaṇe viśvasavitri yasyāḥ

kāyaṃ bhavedvaidyutayantratulyam ।। 517 ।।


piturniyogāttanayena kṛtte

maste jananyāḥ kila reṇukāyāḥ ।

tvamāviśaḥ pāvani tatkabandhaṃ

tadvā tvamuktāsi nikṛttamastā ।। 518 ।।


chinnaṃ śiraḥ kīrṇakacaṃ dadhānāṃ

kareṇa kaṇṭhodgataraktadhārām ।

rāmāmbikāṃ durjanakālarātriṃ

devīṃ pavitrāṃ manasā smarāmi ।। 519 ।।


dhruvo ramā candradharasya rāmā vāgvajravairocanadīrghanirye ।

kūrcadvayaṃ śastrakṛśānujāye

vidyānṛpāṇām surarājaśakteḥ ।। 520 ।।


māyādvivāraṃ yadi saikavarṇā

vidyaikavarṇā yadi dhenurekā ।

dhenvādi sambodhanamastramagner

vilāsinī ceti dharenduvarṇā ।। 521 ।।


catuṣṭayetrānyatamaṃ gṛhītvā

mantraṃ mahendrasya manodhināthām ।

bhajeta yastāntrikadivyabhāva

māśritya siddhīḥ sakalāḥ sa vindet ।। 522 ।।


saṃhotramityadbhutaśaktiyuktaṃ vṛṣākaperdarśanamamba mantram ।

yo vaidikaṃ te manujo bhajeta

kiñcinna tasyeha jagatyasādhyam ।। 523 ।।


pracaṇḍacaṇḍi pramade purāṇi

purāṇavīrasya manodhināthe ।

prayaccha pātuṃ paṭutāṃ parāṃ me puṇyāmimāmāryanivāsabhūmim ।। 524 ।।


prapañcarājñīṃ prathitaprabhāvāṃ

pracaṇḍacaṇḍīṃ parikīrtayantyaḥ ।

etāḥ pramodāya bhavantu śakteḥ

upāsakānām upajātayo naḥ ।। 525 ।।


॥ iti prathamaḥ stabakaḥ ॥

bottom of page